ÅHUS IF-BLOGGEN

Det finns nog få derbymatcher i världen som verkligen är så pass derby som de mellan Åhus IF och Åhus HBK.

Dels med tanke på föreningarnas historia (Läs mer i boken "Grönt och vitt i hjärtat mitt, historien om Åhus IF") men inte minst med tanke på den geografiska skillnaden mellan respektive lags "arenor".

Flera spelare i Åhus IF har närmare till motståndarnas idrottsplats än vår egen. Därför är ju matcherna mellan de bägge lagen både historiska och intressanta. Dock har det ju stått klart ganska tidigt att Åhus HBK var seriefavoriter och det höll hela vägen.

Ett par matcher innan serien var slut stod de som värdiga vinnare, medan 7-8 andra lag kommer att slåss in i det sista om de två kvalplatserna som finns närmast under vinnarna. Snacka om jämnt och spännande...

Det finns alltså inte så mycket att referera från resan till matchen eftersom samlingen var på plats på Furehov.

Ett par timmar innan matchen blev jag uppringd av hejarklacken "Åhus IF-Hooligans" president Lasse alias Ronny och Ragge. Han var laddad till tänderna inför matchen. Hans kompisar hade laddat på ett annat sätt, så just då vilade de sig lite grann. Men Lasse var pigg och på hugget inför drabbningen senare på eftermiddagen.

-Vi har förbeställt taxi för flera dagar sedan, berättade han. Sen har min fjälla gjort en ny fana till oss. Den skall vaja högt över Furehov och visa vilka som är kungarna i byn, fortsatte han.

-Dessutom har vi  skrivit en ny kampsång som vi skall använda speciellt idag, vid sidan av vår redan inkörda "Vi är gröna - vi är vita".

-Jaså, sa jag intresserat. Det kan vara kul att få höra den.

-Håll i telefonen då, sa Lasse. Nu kommer den:

Han gick nästan upp i falsett, fast hade kvar sin djupa basröst på något konstigt sätt, när han brast ut i sång. Det var en mäktig och spännande stund.

-Grönt och vitt i hjärtat mitt. Rött och vitt ni luktar svitt!

Jag förstod efter en stund att det där med rött och vitt avsåg Åhus HBK och så här i efterhand kan jag nog tycka att det redan är en klassiker.

När Åhus IF-Hooligans kom till Furehov med deras president i spetsen fick jag för första gången se deras nya fana. Det var en fantastisk skapelse bestående av ett grönt lakan där man med guldtext förkunnade hejarklackens namn - snygg.

Inför matchen hade Daniel Olsson känning i sina ljumskar, Håkan Harrysson var bortrest och Daniel Karlsson spelar tydligen inte bortamatcher (han bor en minut från Furehov - dock är det bortaplan, Daniel Karlsson är mycket principfast).

Så här ställde Richard upp laget:

Peter Tillberg
Joel Holgersson
Stefan Andersson
Marcus Davidsson

Även om Furehovs plan tydligen var lite hård, är det den finaste planen som vi spelat på om vi bortser från vår egen som naturligtvis lyser allra klarast på fotbollsplanernas egen himmel.

Det kändes nästan som om den alldeles utmärkte, framlidne, grönyteexperten Tore Nilsson (1938-2000) var tillbaka. Han stod verkligen i en klass för sig själv när det gällde att sköta en fotbollsplan. Dess like kommer vi nog aldrig att få se.

Att Åhus IF har något litet kilo mer på kroppen än de som Åhus HBK normalt möter kändes inte minst i det enorma svaj som var i avbytarbåsets bänk. När man satte sig på den så sviktade den ända ner i marken - och då stod jag ändå upp fortfarande. Det går att lösa genom att spika till ett extra ben på mitten. Men nu skall man upp i division IV nästa år och där är alla fjäderlätta, så det kanske är bortkastat.

Efter att lagkapten Aronsson gratulerat Åhus Horna Bollklubb, eller Horna som de kommer att kallas hädanefter i referatet, till seriesegern med en blomsterbukett satte spelet igång.

Det kommer inte att finnas så mycket händelser i själva matchen att referera om. För i första halvlek försökte vi spela boll som vi ville, men Horna visade vilka värdiga seriesegrare dom är genom att spela bra och intelligent fotboll.

I 11:e minuten gör Fredrik Johansson i Åhusmålet en kanonräddning på nära håll och räddar med nöd och näppe kvar siffrorna till att fortfarande vara 0-0. En av få ljuspunkter kommer i minuten efter då Sebastian "Basta" Olofsson är sååå nära att göra mål, men istället går den precis över ribban. Där jag satt var jag helt övertygad om att den var inne, men tyvärr...

Det dröjer inte mer än ytterligare en minut så har Horna gjort 1-0. Det positiva är att vi inte hänger med huvudet för det, tvärtom så lyfter sig alla något och stundtals biter vi ifrån ganska bra och Fredrik Rosengrens fina crossbollar, Bastas fina huvudspel och Magnus Tillbergs sätt att ta hand om bollen gör att det för en stund ser ut som om vi skulle kunna reducera.

Dock grusas detta i 35:e minuten då Horna spär på sin ledning till 2-0.

Ett stort problem för Åhus är att vi slår bort ganska mycket av våra bollar genom dåliga och framförallt för korta passningar. Det har man inte råd med om man skall bita ifrån i en sådan här match.

Även om vi ställer om försvarsspelet en del inför andra halvlek och att vi spelar betydligt bättre fotboll räcker inte detta.

Redan en kvart in i andra halvlek gör Horna 3-0.

I matchens 67:e minut går Uffe Rosengren och Fredrik Rosengren ut och in kommer Stefan Andersson och Marcus Davidsson. Vi har berättat här på bloggen tidigare om Marcus Davidssons uttagning till dagens match. Hans förra A-lagsmatch var hans enda hittills och den var 1989. Ett inhopp mot Yngsjö. Nu var det debut i division V och mot Åhus HBK dessutom. Men som någon sa, killen är ju bara 36 år, han har framtiden för sig.

I 40:e minuten slår Horna spiken i kistan genom att slå in 4-0 och det är då Peter Tillberg konstaterar att vi är nog det enda lag som har en hejarklack som skäller på oss.
Istället för att försöka höja oss i matchen skällde dom mest på oss. I slutet av matchen var det bara hejarklackspresidenten som satt ståndaktigt kvar och sjöng: -Grönt och vitt i hjärtat mitt - rött och vitt, ni luktar svitt...

De flesta hade somnat och det säger jag inte om, det var inte världens bästa match från Åhuslagets sida.

Så här har poängen fördelats:

Sebastian "Basta" Olofsson 3 poäng
Han är stark på planen, tuff i närkamperna och trevlig utanför planen. Det är värt tre poäng bara det. Dessutom jobbar han hela matchen igenom. Han sliter och springer som en hårt arbetande slitvarg,. Men när han får bollen hanterar han den som den vassaste tekniker. Jag tycker att Basta är en mycket värdefull spelare.

Jeppe Arildsson 2 poäng
Jeppe är inte uppe i sin gamla klass riktigt, men han är trots allt viktig för Åhus IF:s spelstil. Han är snabb och pigg och hittar på spännande irrationella saker på planen som gynnar spelet. Dessutom har han mognat ordentligt. När han fick chansen att göra om sin bravad från Ovesholmsmatchen för några år sedan, att försöka göra mål när han istället skulle göra en gentlemannapassning tillbaka till motståndarna som slagit ut bollen vid skada, valde han istället att göra som han skulle. När han pliktskyldigt spelade tillbaka bollen var vi flera som höll andan, för Jeppe hade öppet mål. Men som sagt Jeppe har mognat även på den sista punkten. (Dock hade det nog satt fart på matchen om han gjort tvärtom, men det får vi lämna till vår fantasi)

Magnus Tillberg 1 poäng.
Magnus fick inte så mycket boll som han borde. Men när han hade tag i bollen i matchen så behandlade han den förnuftigt. Dessutom gjorde han sitt jobb genom att hämta boll i situationer där vi slog bort den och i de fall han själv gjorde så, fullföljde han sitt ansvar hela vägen och tog tillbaka bollen eller i sämsta fall avstyrde problemet.

Omnämnande:

Ola schnorrenberger
Jag kan inte ge backlinjen poäng i en match där vi förlorar med 4-0, men omnämnande går bra för jag tycker verkligen att vår backlinje oftast är bra. Men det känns som om luften gått ur lite så här i slutet av säsongen. Hoppas bara att man kan hitta gnistan till den sista matchen mot Borrby. Ola gör många bra saker i matchen och han är nästan hundraprocentig. Ibland känner jag för att flytta upp Ola ett steg och utnyttja hans bollbegåvning ännu mer, kanske på innermittfält.

Peter Aronsson
Det som jag skrivit om Ola här ovan passar faktiskt in på Peter, med den skillnaden att jag inte kan se någon annan på hans plats, för det är som gjuten för honom. Även om gnistan falnat lite i slutet av säsongen så vill han mycket och han blir till och med lite upprörd under matchen och manar på laget att de alla skall höja sig och det är viktigt att vara hängiven, speciellt om man är lagkapten, vilket också är en roll som är skräddarsydd för honom.

Fredrik Rosengren
Fredrik har blivit bättre och bättre nu i höst tycker jag. I matchen mot Horna var han stundtals briljant. Hans uppspel, framförallt crossbollarna har varit omtalade tidigare och det är värt att betala inträde bara för att se hur han smeker upp bollarna rakt framför fötterna på forwardsen. Idag räckte det inte till, men ingen skugga över Fredrik, de bollarna satt på läppen...